03 Erotisk berättelse: Varma händer, sen fredag

[Fredagskväll, den långa vägen]

Hon hittade honom i köket där han ställde ner två glas vin på bänken. Fönstret ovanför diskbänken stod på glänt och den varma kvällsluften strömmade in.

„Vad är det i väskan?" frågade hon.

Han tog fram flaskan. Bärnstensfärgat glas, enkel etikett, en svag doft av något som liknade vanilj och apelsinskal när han skruvade av korken. Han ställde den ner mellan glasen.

„Till oss," sa han. „Om du vill."

Hon tog upp flaskan. Hon visste utan att fråga vad den var till för.

„I kväll?"

„I kväll."

Hon lade ner flaskan. Tog sitt vinglas. Tittade på honom över kanten.

„Då duschar jag först," sa hon.

„Ta din tid."

Det gjorde hon. Tvättade håret. Använde den goda lotion på axlarna. Kom tillbaka till sovrummet i hans gamla grå t-shirt och inget annat – och han var redan där, lampan dämpad, två handdukar prydligt vikta på sängen.

„Se på dig," sa hon. „Organiserad."

„Jag hade tid att tänka på det på tåget hem."

Hon skrattade.

„Lägg dig ner," sa han.

Hon höjde ett ögonbryn.

„På magen," sa han. „Jag börjar med dig."

Hon drog t-shirten över huvudet och lade sig med ansiktet nedåt på handduken. Hon vilade kinden mot sina hoplagda armar och tittade på honom med ena ögat medan han värmde oljan mellan handflatorna. Doften av den fyllde rummet.

Han satte sig bredvid henne, ett knä mot hennes höft, och lade båda händerna på hennes axlar.

Hon lät ett ljud ifrån sig som hon inte visste att hon fortfarande kunde göra.

„Så illa?" sa han.

„Så illa."

Han arbetade muskeln längs hennes nacke först – långsamt, med handloven. Rörde sig över axlarnas ovansida. Hittade det ställe hon alltid bar vid skallbasen och tryckte en tumme mot det tills det gav med sig.

Hennes ögon föll ihop.

Han arbetar sig nedåt längs ryggen i långa drag, båda händerna tillsammans, avslutades vid nedre ryggen och lyfte upp igen mot axlarna för att börja om. Oljan lät händerna glida på ett sätt de normalt inte kunde – mjukt, utan brådska.

Han gled längs sidorna. Masserade det mjuka stället ovanför höfterna – långsamt, medvetet – tills hennes andning förändrades.

Han gick inte mellan hennes ben. Han gick neråt. Lårbaksidorna, stället bakom knäna, vaderna. Han använde båda händerna och mycket olja och händerna var varma och långsamma, och hon kände hur hennes höfter sjönk mot handduken utan att hon ville.

Hon hörde sig sucka.

„Tom."

„Mm."

„Du är medvetet grym."

„Jag är grundlig."

Hon log mot sin arm.

Han kom tillbaka uppåt. Arbetar sig igenom hennes lår. Tog sig tid. Lät fingrarna sträcka sig dit hon ville ha dem och gick sedan tillbaka till hennes höft – och hon gjorde ett litet frustrerat ljud i kudden som han hörde och ignorerade.

„Vänd dig om."

Hon vände sig om.

Han hällde olja i handflatan igen. Värmde den. Började vid axlarna, nyckelben, det mjuka stället nedanför halsen. Cirkulerade runt brösten utan att röra vid bröstvårtorna. Fortsatte – revben, mage, midjelinjens djup. Kysste hennes höftben en gång och fortsatte.

När hans hand äntligen landade mellan hennes ben längtade hon redan efter det.

Han höll massagets rytm. Långsam. Lång. Medveten. Han tittade på hennes ansikte. Han skyndade inte när hennes höfter lyfte. Han ändrade ingenting förrän hon sa hans namn som en fråga.

Sedan böjde han sig ner och använde munnen.

Hon kom med fingrarna i hans hår – långsamt och länge, den sortens orgasm som börjar djupt i magen och drar med sig allt annat. Hon kände sig skaka.

Han kysste insidan av hennes knä. Stannade kvar där ett ögonblick, kinden mot hennes lår.

„Din tur," sa hon. „Kom hit."

Han klättrade upp. De vände sig om så att han låg på rygg. Hon satt grensle över hans höfter och sträckte sig efter flaskan.

„Handen," sa hon.

Han sträckte fram den. Hon hällde olja i hans handflata och slöt hans fingrar runt den.

„Håll den åt mig."

Hon tog sig tid med honom också. Bröstet. Magen. Det ställe vid hans höft där hon visste att muskeln kröp ihop av att sitta vid ett skrivbord. Hon arbetade ut det med båda tummarna. Han lät ett ljud ifrån sig som hon gillade.

Hon hällde olja i sin egen handflata och värmde den. Hon lindade fingrarna långsamt runt honom.

Han andades ut som om han hållit andan.

Hon rörde handen som han rört sin – långsamt, jämnt, oljan gjorde allt långt och silkeslent. Hon tittade på hur hans ansikte förändrades. Hur käkmusklerna spändes. Hur hans hand fann hennes lår och grep.

„Sara – "

„Jag vet."

Hon saktar. Sedan reste sig på knäna och sjönk ner över honom.

Båda slutade andas ett ögonblick.

De rörde sig tillsammans utan brådska. Hon höll händerna på hans bröst. Han höll händerna på hennes höfter, varma och glansiga. Fönstret stod öppet och de hörde en bil passera, långsamt, någonstans nere på gatan, och sedan tystnaden igen – bara de två.

Vid något tillfälle reste han sig upp under henne och de kysste sig så – långsamt – medan hon rörde sig på honom, och hans armar var om hennes rygg och hans ansikte vid hennes hals. Hon kände sig stiga igen.

Hon kom mot hans axel. Han kom inte långt efter, höll henne mot sig, pannan vid hennes tinning.

De rörde sig inte på ett tag. Lampan kastade en gul cirkel i taket. Luften genom fönstret var varm.

„Sara."

„Mm."

„Vi borde ha en flaska av det här i varje låda i det här huset."

Hon skrattade mot hans nyckelben.

„Vad är klockan?"

„Vet inte."

„Bra."

Han höll henne där. Hon slöt ögonen mot hans axel. Barnen kom inte hem förrän imorgon.